färger.

Överväldigande, storslaget, skrämmande, underbart. Starbucks i en morgonsömnig storstad där kostymklädda människor skyndade sig till jobbet likt målmedvetna myror, hetta på milslånga gator kantade med spegelblanka skyskrapor, snabba färder i rökluktande gula taxibilar och vegansk cheesecake på Milwaukee Avenue. Kärlek vid första ögonkastet, en hastig romans, tårar vid avsked och jag tänker på dig fortfarande ibland, Chicago.

Ordnade middag för mina tjejer.

 Självklart börjar alla bra fredagskvällar med att någon spetsar drinkarna, och eftersom det var jag som höll i bjudningen...

Fina vänner man har!

childhood friends and glögg.

vykort.

Maria Montazami har nästan hundra tofsar i sitt hem, och min korthög växer på ett liknande sätt. Jag köper sällan vykort för någon annans räkning, det är någonting jag gör helt och hållet för min egen skull.

when fall becomes winter.

Vädret är alldeles för mycket skånsk vinter för tillfället. Minusgrader med regn istället för snö och en vind som tar sig igenom alla slags kappor och halsdukar. Under fikorna tas ämnen som framtiden, resor, filmer och bra böcker upp för diskussion på ren automatik. Vad mer finns det att göra än att drömma sig bort när man alltid fryser lite grand, snörvlar och vet att de närmsta sju månaderna bara är att ta sig igenom.

the future, wine on the floor.

Idag ligger min fokus på att göra precis ingenting. Det är underligt hur det på sistone börjat krävas en så enormt stor kraftansträngning för att bara klä på sig och hinna med tåget in till stan. Nä, jag tar det som går nästa timme istället. Det gör ingen skillnad. Jävla lathet.
I vilket fall. Eftersom jag själv inte hade lust att ge mig ut i vinterkylan (sen när blev det vinter förresten?) så kom Josefine hit igår och vi tillbringade en lång kväll sittandes på mitt golv eller i sängen, bläddra igenom universitetstidningar och dricka Asti. För där är framtiden igen, och med en kittlande rädsla gick vi igenom våra planer för livet efter nästa sommar. En tjock klump av ångest, ledsamhet, eller vad det nu kan vara placerade sig i halsen på mig då jag insåg att framtiden kanske inte tvunget skulle inkludera mina närmsta vänner. Vi är för vuxna för att basera våra val 90 procent på vad våra bästa kompisar gör. I januari, redan, ska Josefine och Alexandra iväg på en jorden runt resa. De ska se allt, säger de. Underbart. Jag kommer sakna dem till döds.

fristad.

Här håller jag hus om kvällarna, till och med en fredagskväll som den här. För bara någon vecka sedan, inte ens det, flyttade jag in i mitt nya rum i källaren hos min mammas fästman. Jag brukade sova ute i korridoren, i en säng placerad precis under trappan. En väldigt temporär lösning - som varade flera månader. Nu har jag emellertid mitt eget rum, ett kritvitt källarrum och här dricker jag vin eller te, redigerar bilder tills fram på morgonkvisten med musik i mina urbanears. Jag älskar att inte bo under trappan längre.